Jag sitter ute på altanen och småfryser trots jackan. Det börjar kännas i luften att hösten närmar sig och varje morgon ligger dimman tät över min lilla stad. Idag kämpar solen för att tränga igenom de gråa molnen och emellanåt berörs jag av dess varma strålar. Jag smuttar på en kopp grönt te och håller ett vakande öga på barnen som busar runt i trädgården.
Det är fascinerande vilka tankar som kan komma när man är mitt inne i ett yogapass eller kanske speciellt efteråt när man ligger i savasana och bara är.
Det är som om man får kontakt med något djupare inom sig själv. Man tränger in bakom alla tankemönster och personliga drag och når sitt sanna jag, någon slags fridfull intuition som bara vet.
Igår kväll hade jag en sådan upplevelse. Som från ingenstans kom tanken:
"Du är inte det som hänt dig eller det som du gjort i det förflutna. Du är nu."
Det är inget revolutionerande, utan storheten i det ligger i att man helt plötsligt förstår. Man tänker inte logiskt eller resonerar sig fram till ett svar genom att utesluta felaktiga alternativ. Det har inget med det rationella tänkandet att göra, men samtidigt har man aldrig någonsin varit så vettig. Insikten kommer på ett mycket djupare plan än man trodde var möjligt.
Jag blir alltid lika förundrad och förvånad när det här händer. Att jag, som är ett sådant lättstressat nervknippe, kan ha sådan visdom inom mig.
Det var som ett svar på en fråga som jag inte visste om att jag ställt. Men det är lösningen på det som oroat mig under de senaste veckorna då jag projicerat det förflutna på framtiden och tappat lite kraft för varje gång jag gjorde så.
Jag är nu, jag lever alltid bara nu. Jag kan släppa taget om det som har varit för det säger inget om den jag är nu. Det är en väg som jag har vandrat för att komma till den här platsen.
Eckhart Tolle skriver i sin bok "Lev livet fullt ut!" att den psykologiska tiden är en illusion. Vi har vare sig dåtid eller nutid utan våra liv består av ett stort antal Nu som följer på varandra. Ett härligt och utmanande sätt att se på livet.
De senaste två dagarna tycks jag ha snubblat över just de texter som jag varit i behov av att läsa som alla på sitt sätt gett mig en knuff framåt när jag var på väg tillbaka in i ett gammalt sätt att hantera svårigheter. Den här texten från Yoga Journal besvarade min fråga varför man upprepar negativa mönster trots att man inte mår bra av dem och hur man kan bryta sig fri.
Gårdagens upplevelse kommer nog att ha som effekt att jag fokuserar mer på yoga och meditation framöver för att fortsätta utvecklas - och för att det är så himla kul! För det gamla sättet fungerade inte, ger ingenting längre (om det någonsin gjort det) och är redo att kasseras.
Namaste!
Du är så klok! Vad insiktsfullt och vackert skrivet! Jag upplever också sådana där klara tankar på mattan som liksom bara kommer seglandes in i medvetandet som ett budskap till en själv. Och jag får det alltmer även av mattan. Att vara öppen för den visdom som finns inom oss och överallt runtomkring oss är den största gåvan tror jag och en del av själva meningen med livet.För mig handlar det om att leva mer efter intuition och sitt innersta väsen och skapa utrymme att höra sin egen inre sanna röst, för den vet allt vi behöver veta för att leva väl. Och i denna anda vill jag ge dig ett boktips "Women who run with the wolves" av Clarissa Pinkola Estés. Hon skriver om "vildkvinnan" och om att leva i harmoni med sitt inre vilda väsen, med sin själs röst och gör detta med hjälp av folksagor, myter och arketyper. Jättespännande tycker jag! Kram på dig ha en fin vecka den som kommer!
SvaraRaderaTack för dina snälla ord, men klok är jag bara emellanåt (däremellan är jag helt förvirrad). Målet är väl att utöka de där klara stunderna :-). Jag har redan läst den boken, men den var fantastisk. Har faktiskt funderat på att läsa om den. Ha en härlig vecka du med!
SvaraRadera