Det pratas ofta om att man ska tänka positivt, men vad är skillnaden mellan det och att vara mindful?
Jag ser det som så här: när man försöker tänka positivt så byter man ut de tankar som man har bestämt inte är ok mot sådana som man har bestämt är det. De önskade tankarna upprepas sedan så pass många gånger att de "nöts" in och de andra tankarna förhoppningsvis trängs bort.
Och det är väl egentligen inget fel med det. På ett sätt är det ju helt klart bättre att tänka glada tankar som får en att må bra än sådana som drar ner en. Men man kan även se de positiva tankarna som en skenmanöver, ett automatiskt repeterande av peppiga fraser som, kanske, till slut bara låter ihåliga.
I mindfulness lägger man ner värderandet helt. Det finns vare sig bra eller dåliga tankar, bara tankar. Inga av dem är fel utan man uppmanas att känna dem helt oavsett om de består av sprudlande lycka eller oerhörd ångest. De finns där oavsett vad nan kallar dem och man har mycket att vinna på att bli medveten om dem och de tankemönster som man har. Alternativet är ofta att fly från dem på olika sätt, vilket bara brukar leda till mer bekymmer. Istället kan man försöka odla en inställning av nyfikenhet gentemot sig själv och sina tankar. Vad rör sig egentligen inombords och hur känns det, egentligen, när man tillåter sig att bara känna utan att kämpa emot?
Tankarna är en del av nuet, men de kommer att passera. Om man iakttar sina tankar, och därmed även sina känslor, så märker man snart att de är i ständig rörelse. Tankarna är som vågor som slår mot en strand. En del är stora och en del är små, men förr eller senare mattas de av och ersätts av andra. Man måste våga göra valet att släppa taget om dem för då kan nya tankar komma in i ens medvetande kanske i form av nya insikter. Kanske kan nya mönster etableras som är mer gynnsamma för ens utveckling och välbefinnande.
Och det kan vara en alternativ etikett att sätta på tankarna: är den här tanken gynnsam för mig? Leder den mig framåt (och då är naturligtvis nästa fråga: vart är jag på väg och vilket är mitt mål?)?
Inom buddhismen så brukar man se på saker som gynnsamma eller ogynnsamma, vilket inte alls ger samma bismak av skuld som om man ser på något som rätt eller fel. Jag upplever istället att det öppnar upp för möjligheten att att sluta kämpa emot och släppa taget om det som inte leder mot mitt mål.
Namaste!
Du har så rätt! Eller, jag menar att jag anser din inställning gynnsam ;) Lika svårt som jag har för negativitet och människor som på default tycker att "det går väl inte", lika svårt har jag för människor som BARA ska vara positiva och klämkäcka hela tiden och inet låta det som är jobbigt få finnas. Jag föredar absolut mindfulnessättet att se på saken: att inte värdera och döma utan bara låta känslor och tankar få finnas, precis som de är. Det har ofta hjälpt mig att komma vidare- för när jag slutat kämpa emot det jobbiga och bara låtiti det finnas har det också varit lättare att komma igenom och vidare. Du är så klok! (Vi är båda kloka då;))
SvaraRadera