This too shall pass

Maria Menas låt This too shall pass är underbart vacker och vilken fantastisk text!
Jag lyssnade på den imorse på väg hem från vårdcentralen. Där fick jag fick ett recept på en stark hostmedicin som nästan klarar av att dämpa min hostreflex (vilket förhoppningsvis betyder att jag kan få lite sömn inatt) och så tog de ett mykoplasmaprov. Och mitt i alltihop så ramlade poletten äntligen ner hos mig.

Jag måste ta det lugnt när jag är sjuk! Jag kan inte pressa mig att köra på som vanligt när jag egentligen inte orkar. Är jag sjuk så är jag. Men det är svårt för just nu finns det en miljon saker som jag verkligen borde göra, måste göra, men allt måste vänta i några dagar medan jag samlar kraft och blir frisk.

Men det är typiskt mig att blunda för de signaler som min kropp och mitt psyke skickar och lura mig själv att allt är bra. Vilket det inte är. Och mina undanflykter lurar naturligtvis ingen annan. Till exempel så hade jag tänkt gå och jobba ikväll (och hela helgen) trots feber, förkylning och en hosta som ansträngt musklerna i bröstkorgen så att jag inte kan ta djupa andetag. Men, visst, allt är bara bra... Det är bara att bita ihop och kämpa på och vara riktigt duktig. Fy, vad jag blir trött på mig själv!

Så idag har jag sjukskrivit mig och tagit det lugnt. Legat på soffan, druckit juice och sett på Förhäxad. Jag har inte läst en rad i alla de böcker som väntar på att läsas (och som jag för all del vill läsa, men när de ligger där på hög och pockar på min uppmärksamhet så blir jag ändå stressad).
Jag har försökt att inte tänka på alla måsten och framför allt försökt att bara acceptera det som är med jämnmod (jämnmod är utan tvekan en egenskap som borde uppvärderas). För om jag bara slappnar av och slutar lägga en massa kraft på att kämpa emot så har jag, om några dagar, nya krafter till att ta itu med allt som måste göras. Framför allt längtar jag till yogamattan för det känns som evigheter sedan sist.

Förresten, var det någon som såg En andra chans på SVT1 igår kväll om människor vars liv förändrats när de blivit handikappade? Jag blev väldigt berörd av samtligas livsöden, men främst av Thomas som var förlamad från hakan och nedåt. Hans möte med Dalai Lama var fantastiskt fint. Om ni missade det så se gärna en repris.

Namaste!