Den här filmen handlar om vår behandling av djur och den är uppdelad i fem, mycket uttömmande, delar: husdjur, mat, kläder, underhållning och vetenskap. Musiken är gjord av Moby och det är Joaquin Phoenix som står för berättandet.
Den var helt otroligt bra! Stundtals var den alltför intensiv och jobbig att se. Om man inte blir berörd och börjar fundera över sin egen del i det här så måste man ha ett hjärta av sten. Scenen där öronen klipps på griskultingen fick mig nästan att kräkas - en liten rosa gosig grisbebis som skriker av smärta och skräck. Eller det stackars helflådda djuret som fortfarande levde och rörde sig. Så mycket lidande!
Men det slutar inte hända bara för att jag vänder bort blicken och låtsas som ingenting. Det här vill jag aldrig vara med och bidra till igen!!
Den här filmen tvingar oss att se sanningen i vitögat om hur vi behandlar djur. Som kött- eller mjölkmaskiner. Som objekt utan känslor eller egna intressen. Utan något annat värde än de pengar (eller den njutning, underhållning etcetera) som vi kan få från dem.
Vad ger oss rätten att behandla dem så?
ALLA borde se den här dokumentären!! Och här kan ni göra det!
Så vidrigt att man vill gråta och kräkas. Men ska man äta kött är detta en film som det borde vara LAG på att man skulle se. Folk måste sluta sticka huvudet i sanden ... eller GO VEGAN!
SvaraRaderaPrecis min åsikt. Och det är det som är det stora problemet: man intalar sig att det inte är så farligt, djuren har det nog bra och så skjuter man det åt sidan och fortsätter som tidigare. Men det går inte att fortsätta göra det när man sett den här filmen. När jag såg sekvenserna om hur grisar har det så tänkte jag på julskinka och att just nu, i denna stund, så upplever stackars grisar hela slakthelvetet (efter att ha götts för att vara så stora som möjligt). Den där julskinkan som kändes så oumbärlig tidigare äcklar mig nu.
SvaraRadera