Att sluta tröst- eller hetsäta

Jag satt och försökte skriva en lista över det som fungerar för mig när jag försöker komma ur ett hets- eller tröstätningsskov. Det blev ganska många punkter eftersom jag trots allt har haft de här problemen i ett antal år (>tjugo!!). Vissa perioder mår man bättre och andra mår man sämre, men det tycks vara svårt att bli helt fri ifrån det här eländet när det väl blivit en del av ens tankar och beteenden.

För de som har en frisk relation till mat så kan det vara svårt att förstå varför man drivs till att hets- eller tröstäta. Det är svårt att förklara, men det är ett oerhört sug efter att äta. Det känns ofta som att ätandet och maten är det enda som är viktigt i ens liv. Det är det enda man har och utan det står man skyddslös och ensam. Man vet helt enkelt inte hur man ska hantera sina känslor om man inte får äta. Ibland kan det vara en belöning eller tröst att äta, ibland gör man det för att skada sig själv, men för det mesta är det en mix av alltihop. Suget efter att äta har en tendens att ligga dolt och sedan poppa upp helt oväntat. Det innebär att man måste granska motiven till det man gör så att inte suget manipulerar ens handlingar.

Så jag tänkte att jag skulle dela med mig av mina erfarenheter här med förhoppningen att det kanske hjälper någon annan.

+ För matdagbok och skriv ner allt som du äter och vid vilka tidpunkter. Då kan du se vilka dina vanor är. Kanske äter du alldeles för lite på dagarna vilket gör dig så hungrig att du hetsäter när det blir kväll. Du kan även skriva ner hur du mått under dagen.

+ Tvinga dig att äta regelbundet och ordentligt. Ofta vill man kompensera sitt tidigare ätande genom att äta mindre, men det brukar leda raka vägen tillbaka till ruta ett. Så se till att du inte är hungrig.

+ Ät medvetet vid varje måltid. Njut av varje tugga och känn alla smaker.

+ Se till att du dricker vatten regelbundet, speciellt om du vet med dig att du brukar "glömma" det (ännu ett sätt att plåga sig själv).

+ Undvik mat som kan utlösa en attack av hets- eller tröstätning. Öppna inte en stor förpackning av något som du har svårt att motstå. Risken är stor att man inte kan sluta äta utan trycker i sig alltihop. Av samma anledning kan det vara nödvändigt att begränsa inköpen under en period.

+ Ät inte ensam eller framför teven om det kan trigga igång en attack.

+ Analysera suget att äta. Vilken känsla döljer sig bakom? Vill du bedöva dig? Vill du straffa dig? Vill du trösta dig? Var nyfiken på dina tankar och känslor. Iaktta dem utan att värdera och släpp sedan taget om dem. Känn hur de klingar av.

+ Påminn dig själv om hur du brukar må efteråt, psykiskt och fysiskt.

+ Gör något som gör dig glad.

+ Isolera dig inte utan var med vänner.

+ Förminska inte dina problem utan försök vara ärlig mot dig själv (och mot andra).

+ Träna lagom, eller kanske inte alls. Yoga är perfekt, 10 minuter räcker för att man ska få kontakt med sin kärna. Eller ta en kort promenad (ta inte med plånboken så att du inte luras in i en affär). Du gör det för att få en serotoninkick och må bättre, inte för att "bränna".

Om det blir för jobbigt: Sitt på händerna (bokstavligen), ta djupa andetag, borsta tänderna och skölj med flour (den rena känslan i munnen kan göra dig mindre benägen att vilja äta), rulla in dig i en varm filt (en vetevärmare kan vara skönt), gör avslappningsövningar, se på en film som gör dig glad (gör något samtidigt så att du inte luras att äta. Strykning är perfekt: astråkigt, men efteråt är man glad över att man tog itu med det istället för att äta), lyssna på bra musik, skriv ner dina känslor eller prata med en vän.

Om du upptäcker att du helt plötsligt står framför kylskåpet, framför chipshyllan i affären (efter att du har lurat i dig själv att det är absolut nödvändigt att gå till affären just nu för att köpa gurka eller något annat som är fullständigt oumbärligt) eller att du är mitt inne i en hetsätningsattack:
ta ett djupt andetag och försök skapa ett mellanrum mellan känslan av att du måste äta och dina tankar. Fråga dig själv om detta verkligen är vad du vill. Om du verkligen vill fortsätta den här karusellen ett varv till eller om du är redo att hoppa av nu. Hur vill du leva? Vill du leva för att äta eller äta för att leva?



Och om du misslyckas i dina försök så var snäll mot dig själv. Du gör så gott du kan! Försök att inte kompensera ditt hetsätande på olika sätt (kräkas, svälta dig, träna överdrivet eller skada dig själv på andra sätt). Lär av det som hänt och försök igen!
Och om du behöver stöd så sök hjälp!