Är veganism ett socialt handikapp?

Om man blir vegan är man dömd till att vara utanför. Det är lika bra att stanna hemma för man kan ändå aldrig äta något ute, vare sig på restauranger eller hos vänner.

Det kan vara ett bekymmer och det kräver både lite planering och framförhållning, men det är utan tvekan genomförbart. Ibland får man avstå från att äta något och det kan vara tufft, men man får påminna sig om varför man väljer bort den där biten gräddtårta (eller vad det nu är).

I höstas, när jag fortfarande åt kött, var jag på ett bröllop där några av de andra gästerna var veganer. Det var riktigt inspirerande att se hur värdparet lagt sig vinn om att de skulle få äta gott också och påminde mig om att man inte ska förstora eventuella svårigheter utan ta det som det kommer.

På jobbet har jag ett paket av oatleys jordgubbsglass i frysen som jag tar lite av när vi bjuds på fikabröd eller tårta. Vi brukar köpa in frallor en gång i veckan och då tar jag med mig en tub tartex och lite grönsaker, rädisor eller spenatblad till exempel, att ha som pålägg.

På caféer kan det vara svårt, men många har Delicatobollar som ju är veganska. Eller så kan man ha med sig några Singoallakex i väskan och äta till sitt kaffe eller te. När jag var i Stockholm så drack jag ett antal sojalattes bara för att möjligheten fanns.
När man ska gå på restaurang kan det vara bra att ringa i förväg och fråga vad de har för mat och om de kan laga något utan animaliska produkter. Det brukar inte vara några bekymmer.
Pizza kan man också äta. Fråga vad degen innehåller och välj en vegetarisk utan ost. Man kan be om extra tomatsås eller grönsaker om man vill undvika att det blir torrt. Eller om man köper hem pizza så ringlar man över lite kebabsås (ett paket havregrädde, en pressad vitlöksklyfta, 1 tsk kebabkrydda och 3 krm salt).

När man reser är förberedelse nyckeln. Kontakta hotellet du ska bo på för att försäkra dig om att det finns sojamjölk eller -yoghurt till frukosten och ta med ett mellanmål till resan. Men ofta kan man hitta mellanmål på Pressbyrån som frukt, nötter och färdiga smoothies. Kan tillägga att Pressbyrån och 7-eleven just nu testar att sälja vegankorv på utvalda ställen i Stockholm, Malmö och Göteborg (kolla in Vegokoll för att ta reda på exakt var de säljs).

När du blir bortbjuden så kontaktar du värden/värdinnan, frågar vad som kommer bjudas och erbjuder att ta med dig något som funkar med menyn. Ibland erbjuder de sig att laga mat till dig också och ber om lite tips och råd. Läste i Djurens Rätts blogg att etikettexperten Magdalena Ribbing anser att man som veggo kan peta bort köttet och äta resten. Eller ta med sig sin egen mat, vilket låter mycket mer intessant.

Titt som tätt så säger folk till mig att jag kan väl "fuska" ibland. Slaverimotståndarna brukade få höra samma argument: kunde de inte fuska ibland och köpa varor framställda av slavar? Var de tvungna att vara så rigida och moraliserande (det är inte ens mening, men jag tror att andra uppfattar en som sådan eftersom ens val kan väcka deras dåliga samvete)?
Fuska mot vad då, tänker jag. Mot veganlagen som tvingar mig till det här? Mot min övertygelse och mitt samvete? Poängen som jag vill göra är att jag väljer bort vissa saker för att jag vill, inte för att jag måste. Jag är inget offer för en dogmaisk -ism utan det är mitt eget beslut och jag gör det för att det känns rätt för mig.