Facebookfasta

Jag brukade logga in på Facebook flera gånger varje dag, men nu har jag inte varit inne och läst något på en vecka. Jag har tagit en facebookfasta (om någon skickat meddelanden till mig och undrar varför jag inte svarar så är detta förklaringen).
Nu undrar ni säkert varför och jag ska försöka förklara alla de anledningar som jag funnit under den här veckan.

Anledningen till att jag tog det här initiativet var att jag upplevde att facebook började ta för mycket tid. Jag loggade in så fort jag hade tråkigt istället för att göra något som jag egentligen har glädje av. Jag kom på mig själv med att prioritera fb framför att göra något utvecklande och blev tvungen att fråga mig själv om detta verkligen var vad jag ville. Samtidigt upplever jag, som så många andra, att jag har ont om tid och då kändes det här dagliga kollandet på vad som hänt inte rimligt. Jag blev tvungen att fråga mig själv om detta verkligen är vad jag vill göra med mitt liv.
Och kunde det vara så att frånvaron av fb, som kan ses som ytterligare en källa av påträngande intryck, faktiskt kunde främja kreativiteten?

Under veckan som gått har jag börjat fråga mig själv vad fb egentligen ger mig. Missförstå mig inte nu, för jag tycker att det finns många fördelar med fb. Det är ett lätt sätt att hålla kontakten och att få ny kontakt med gamla vänner. Fb ger oss också en chans att glädjas med och stötta varandra. Men när jag skulle lista nackdelarna så var de betydligt fler än fördelarna och många av dem var av sådan art att de kräver en hel del eftertanke för att man ska kunna analysera dem. Och resultatet av den analysen är i högsta grad något individuellt.

Jag har funderat en hel del över vilka personlighetsdrag som får facebook att frodas och om den förstärker dem. Det är vår nyfikenhet, vår längtan efter tillhörighet, bekräftelse och att synas som får oss fast. Hur det yttrar sig är olika från person till person, men det kan utan tvekan framkalla ett beroende. Det kan leda till en ökad impulsivitet och att integriteten därmed minskar. Med det menar jag att man kanske tanklöst delar saker som egentligen är privata (till detta kommer risken för att sekretessen bryts och fel personer ser ens uppdateringar och foton och på något sätt missbrukar detta). Dessutom kan man vara rädd för att lägga ner fb för att det kanske kan leda till att man blir utanför eller tappar kontakten med sina vänner.
Många har noterat att de börjar tänka runt det som händer i deras liv i form av statusuppdateringar (hur ska jag uttrycka mig för att dela den här upplevelsen?). Det kan innebära att man inte är fullt närvarande i nuet och det som händer utan betraktar allt utifrån. Istället för att uppleva livet så förevisar man det.

En av facebooks negativa sidor är att den får det sociala livet att likna en tävling där man bevisar sitt värde genom att samla poäng (med andra ord vänner). Att ha många vänner och att synas på många kort är detsamma som att vara lyckad. Det är så vi mäter vårt värde nu för tiden, inte genom kunskap eller god karaktär utan genom kontakter. Och vi har väl alla hört uttryck som "om man inte är med på fb så finns man inte". Det är en inställning som försvårar äkta närvaro och genuina möten.

Facebook visar tyvärr upp en ganska ytlig bild av våra liv. Vi delar det som är roligt och när vi är duktiga, men inte det som är svårt vilket leder till en försköning av vardagen. Man kan få uppfattningen av att andra lever perfekta liv, fyllda av glädje och spänning. De är aldrig irriterade eller olyckliga utan allt är rosenrött och klämkäckt. Jag ska villigt erkänna att jag mår dåligt och blir stressad av hur perfekta alla andra framstår på fb.
Det finns studier som visar att folk som ofta loggar in på fb mår sämre än andra just av den anledningen (läs här om det). Fb förstärker alltså ofta våra osäkerheter och lika ofta som den förenar så separerar den oss från varandra.

Man skulle ju kunna förvänta sig att ett forum som facebook skulle leda till diskussioner om djupare ämnen, men alla sådana försök brukar snart avklinga. Varför vet jag inte. Kanske beror det på ett allmänt ointresse för sådana saker eller på grund av att det ständigt kommer nya intryck som måste "gillas" eller kommenteras.

Efter den här veckan leker jag med tanken att stänga ner mitt konto, men än har jag inte bestämt mig. Jag känner mig befriad nu när jag inte varit inloggad även om jag fortfarande ser att det finns många glädjeämnen med sidan. Kanske borde längtan efter att se folks statusuppdateringar få mig att kontakta dem i verkliga livet istället. Att mötas istället för att betrakta. Och kreativiteten har faktiskt fått sig ett uppsving i form av både ett ökat läsande och skrivande. Så jag fortsätter min fasta, mina iakttagelser och funderingar.

Detta är mina tankar om facebook. Jag skulle tycka att det vore intressant om ni vill dela era erfarenheter och tankar om det här ämnet.

"Go confidently in the direction of your dreams! Live the life you´ve imagined. As you simplify your life, the laws of the universe will be simpler." - Henry David Thoreau