Bakom demensdiagnosen finns en människa

Hittade det här fantastiska klippet om hur musik kan stimulera människor. Aftonbladet beskrev den gamle mannen, Henry, som gammal, sur och inåtvänd, vilket visar vilken syn de har på äldre och hur okunniga de är om vanliga sjukdomar hos äldre. Det nämns inte vilken diagnos Henry har, men jag skulle gissa på att han haft en eller flera strokes och har drabbats av en vaskulär demens som följd av detta (dottern frågade ju om han kände igen henne). Men trots sina svårigheter att uttrycka sig eller minnas så får hans favoritmusik honom att blomma upp. Det är verkligen härligt att se!



Ordet demens betyder "utan själ" och det speglar den gamla synen på de som drabbas av någon av dessa sjukdomar. Man kan fortfarande få höra olika varianter av att den som är sjuk "har gått, men fortfarande finns kvar". Man får aldrig glömma att bakom de handikapp som en demenssjukdom ger (till exempel nedsatt närminne samt svårigheter att uttrycka sig, känna igen ansikten, göra praktiska moment och tolka ljud- eller synintryck) så finns det alltid en unik person. Den personen har fortfarande ett värde och upplever långt in i sjukdomen om han eller hon blir kränkt (de kognitiva funktionerna sviktar, men känslan av integritet och ett själv finns kvar). Det går att få kontakt med personer med demenssjukdom, under förutsättning att man ger det tid och gör det på dennes villkor. Det är lite som ett detektivarbete att hitta fram till den människa som fortfarande finns kvar. För Henry var uppenbarligen musiken ett sätt att skapa den kontakten. Inspirerande!

Demenssjukdomar brukar kallas "de anhörigas sjukdom", vilket alltid gör mig lika upprörd. Orsaken till detta är väl att den som har en demenssjukdom inte brukar kunna förmedla sig och uttrycka sina tankar och åsikter, medan de anhöriga kan det. Jag vet att de bär en tung börda, men sjukdomen drabbar främst den som är sjuk. Den är han/hon som förlorar sitt minne och sina färdigheter och som går en för tidig död till mötes.
Här kan ni läsa Yvonne Kingbrandts blogg. Jag hade för några månader nöjet att höra denna starka kvinna berätta om hur hon fick sin sin Alzheimersdiagnos vid 55-års ålder. Jag tycker att det är så modigt och viktigt att människor med demenssjukdomar gör sig hörda och visar att de finns så att folk inser att de lever aktiva liv ute i samhället, att sjukdomen även drabbar yngre och att de har både åsikter och ett människovärde.

Inspirerad av en diskussion som vi haft under utbildningen om hur synen på demenssjukdomar förmedlas i olika bilder så gjorde jag en bildsökning på google på ordet demens.
Det känns som om de här två bilderna representerar två vitt skilda syner på dessa sjukdomar.