19 april 2012

Miljöterroristerna

Såg den här dokumentären på SVT (här kan ni se den på SVT Play) och tyckte att den var jättebra. Originaltiteln är If a tree falls och den är gjord av Marshall Curry.



Den handlar om Daniel McGowan som sitter i husarrest  i väntan på en rättegång för mordbrand. Han var medlem i Earth Liberation Front, ELF, som är en miljögrupp som använde sig av olagliga metoder för att förhindra miljöförstöring och främst avverkning av skog.
I den här dokumentären får man följa Daniels öde, men får samtidigt en förklaring till varför rörelsen utvecklades från en fredlig grupp som använde sig av demokratiska metoder till att använda sig av olagliga metoder för att påverka genom ekonomiskt sabotage. Till slut började gruppen diskutera om de skulle rikta in sig på att skada människor istället för föremål och byggnader, vilket medförde att den föll samman.

Jag förstår verkligen känslan av frustration när man försöker påverka på lagligt sätt, men när det står klart att polis, myndigheter och media går i företagens ledband. När allt är kortsiktigt och handlar om att tjäna pengar och speciellt när det står klart att de inte drar sig för att själva använda sig av olagliga metoder. Det är de som kan skada djur, miljön och människor, betala lite böter och sedan fortsätta på samma sätt igen som framstår som de riktiga bovarna.

Men jag kan inte och vill inte överge mina icke-våldsprinciper (Gandhi och Martin Luther King jr är för alltid mina ledstjärnor). Det känns fel med alla typer av våld, även om känslan av att tiden håller på att rinna ut för miljön säkert kan driva en till det (speciellt när man läser saker som det här). Och även om ingen människa skadas fysiskt så medför det naturligtvis ett psykiskt lidande att se sitt livsverk förstöras.

Att däremot plocka isär vapen, avrusta, som Pelle Strindlund gjorde har jag all respekt för. Det är mer för att skapa en plattform för debatt, en demonstrativ moståndshandling som inte medför vare sig personlig eller ekonomisk skada.



Den här dokumentären får mig att undra, på ett personligt plan, vad fan jag håller på med egentligen. Varför lägger jag så mycket kraft på sånt som får mig att må sämre när det finns saker, förutom min familj, som jag verkligen behöver engagera mig i och kämpa för. Tänk vad jag skulle kunna åstadkomma om jag lade min energi på positiva saker istället!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar