Jag längtar hela tiden efter att göra mer yoga, men känner ofta att jag inte hinner eller orkar. Så min plan är att jag ska göra korta snabbpass när jag har möjlighet (och om jag känner mig själv rätt så brukar det räcka med några positioner för att jag ska må så bra att jag aldrig vill sluta). Här är några favoritpositioner som alltid får mig i balans och piggar upp mig. Och för de flesta av dem så behöver man vare sig vara ombytt eller ha en yogamatta.
Solhälsning A (Surya Namaskara A)
Detta är en helt underbar serie av yogapositioner som väcker en stel kropp, får i gång andningen och förankrar en i nuet. Det brukar räcka med en eller två av dessa för att man ska komma igång.
Stående framåtböjning (Utanasana)
Ett underbart sätt att sträcka ut ryggen (och det bästa av allt är att man har tyngdkraften som hjälp)!
Var inte rädd för att stå längre än fem andetag i denna och känn hur du blir mjukare för varje utandning.
Mer om tekniken finns här.
Trädet (Vrksasana)
Den här positionen finns i en mängd olika varianter beroende på hur man placerar armar och ben.
Men prova dig fram tills du hittar en som du trivs med, sträck ut och andas några djupa andetag.
Här kan du läsa mer om tekniken.
Död mans ställning (Savasana)
Den här positionen brukar beskrivas som den viktigaste yogaposen (eftersom yoga traditionellt är ett sätt att förbereda sig för meditation), men det är så lätt att hoppa över den i slutet av ett pass när man känner sig stressad. Här står det lite om vad man ska tänka på.



Tycker att solhälsningen är *väldigt* tung, och det värsta jag vet är när de säger "Nu tar vi och vilar en stund, i hunden!" Den där förbaskade hunden är det värsta jag vet- Så tung att man inte ens kan andas, för man koncentrerar sig så på att överhuvud taget klara den- Och den kallar de "viloposition"... Jag har en lite annan syn på det där; Död mans ställning ser mer ut som en viloposition i mina ögon :)
SvaraRaderaKänner igen mig helt i din beskrivning av hunden. Jag brukade avsky den! Och när de sa att jag skulle vila i den så gnisslade jag nästan tänder av frustration. Men jag har märkt att med tiden så lär man sig att vila i den. Man lär sig att bara vara i den och andas igenom det jobbiga. Man noterar att armar och axlar värker av mjölksyra, men man kan sluta hetsa upp sig. I savasana har jag däremot problem. Huvudet bara snurrar av tankar.... :-)
Radera